Nu fanns The Belly Gang il saloonen Sad & Macabre. Där pågick ett parti Stora Mossen.
Men annars var inte mycket skakande gående på.
Ack, vilken skam!! tänkte Belly. Här kommer slokörade cowboys och stirrar omkring sig och varför... varför!!? De kan ju stråla sig i solglansen från den min cowboyska lyskraft (eller vad det heter), bara för att mitt i natten i mardrömsaktig fasa vakna upp och inse att de själva har varit så ocowboyska!! Skamligt, tänker man fylld av vånda, ända tills man inser att det straff som drabbat en i själva verket är mycket värre än att ingen pratar med en på en enda saloon under de kommande tjugosju åren - eftersom man, om ni minns, även gått miste om chansen att över natten bli the coolest person in the joint, rik och berömd, och oförskämt lycklig och välmående, som jag!!
Belly hade som synes redan börjat fyllna till.

Marshal Storms män slog läger för natten en bit utanför Fandom Creek. Elden de gjort upp på gamla medtagna Olof Möller-böcker sprakade muntert. En fullmåne steg långsamt över horisonten och på avstånd hördes prärievargar yla. Johnny Comet tog en klunk från en medhavd flaska raketbränsle, medan Virgin rörde i en gryta med bönor.
I glöden från elden glänste marshalstjärnan på Wyatt Storms bröst.
- Säg mig, Wyatt, sade Doc Hollismith, hur fick du den där grannlåten?
- En lång historia, suckade Wyatt Storm. Jag har alltid varit intresserad av stjärnorna, så jag såg till att skaffa en. Den är inte en sådan där en simpel "sheriff" har hittat i ett cornflakespaket.
- Vad är "cornflakespaket"? undrade Virgin.
- Äsch, något som uppfinns i framtiden. Men i alla fall, marshal är mer än en sheriff. Marshals utses federalt ellerl delstatligt, medan en sheriff bara är till för ett county eller en sketen byhåla som Fandom Creek. Ändå kan många TV-översättare inte skilja på en marshal och en sheriff.
- Vad är "TV-översättare"? frågade Doc. Nej, säg inte. Något som uppfinns i framtiden.
Förresten, bör man inte översätta "posse" med uppbåd?
- Det är ballare med posse, svarade Wyatt.
Bönorna delades ut och Wyatts män förtärde dem under ett ljudligt smackande och fisande.
Efter maten lade de upp sina planer.
Wyatt skulle ta några män och närma sig Fandom Creek från nordnordost. Virgin och några pålitliga mannar skulle komma från sydsydost. Doc och ett gäng särskilt utvalda skulle smyga in från ostnordost. Sedan skulle de förena sig vid punkt G7 på och röra sig västsydväst mot Q8 och stanna vid P3. Där skulle man dela sig i två grupper, ena gjorde en kringgående rörelse åt ostvästost, och den andra forcerade vägen mot nordsydnord. Det hela var ytterst fiffigt upplagt.
Men när det kom till kritan red man bara in och fann Belly-gänget på saloonen Sad & Macabre.
Solen stekte. Sin frukost. Ägget blev förstås sunny side up. Solen slängde in ett par korvar i stekpannan, och en skivad tomat, som bara skulle fräsas litet lätt. Den skulle bli en het dag för solen, och den insåg att den skulle behöva all energi.
Belly försökte stappla ut men vände strax tillbaka genom saloonens flapperdörrar när han såg Wyatt Storm. Tafatt slängde han iväg några zapgun-skurar, men de missade. Aj! Ammunitionen var nästan slut, märkte han. Han rusade runt och väckte Belly-gänget från ruset.
- Marshal Storm och hans posse har kommit!! ylade han. Vi fick aldrig tag på dessa plonkers väl!!?
- Vi kan nog hålla dem ett tag med våra zapguns, sade Clumsy. Men vi måste ha plonker, och de finns på OK MacKen.
- Det är de där små ögonblicken i livet som räknas!! sade Belly. Vändpunkterna!! De flyktiga tillfällen då man måste fatta ett beslut som kommer att förändra tillvaron till ett silverglänsande, långt liv - talade jag om det förresten!!? - fyllt av rikedomar, berömmelse, lycka, välmående och, viktigast av allt, ultimate cool!! Frottera sig med Mengele!!? Forget it!! Han kommer att stirra avundsjukt genom solglarorna utan att begripa hur jag, Belly, kunnat bli så osannolikt mycket coolare än han och inte ens våga komma i närheten!!
- Är du fortfarande full, muttrade Holyfart.
- Would you conschider me d-d-drunk!! utbrast Belly och gjorde en halvvolt utför en trappa.
Wyatt observerade aktivitet inom det omringade Sad & Macabre. Han instruerade sina mannar att vänta. Tiden var på deras sida.
- Vad skall jag göra, chefen, sade Tiden och borstade av sin stetsonhatt.
- Bida, sade Wyatt. Det är du bra på.
Wyatt såg hur skuggan från kyrktornet blev allt kortare. Plötsligt flög flapprarna till saloonen isär och Belly-gänget kom utrustande, vilt zappande. Wyatt slängde iväg ett par symboliska skurar men markerade åt sina män att ta det lugnt.
- De verkar vara på väg till OK MacKen, sade Doc.
- Låt dem! sade Wyatt. De kommer inte långt. Virgin är redan där.
- Men det lär finnas plonkers där, chefen!
- Det har de ingen nytta av, om jag nu läst av solen rätt, sade Wyatt hemlighetsfullt.
Knappt hade Belly-gänget nått OK MacKen innan Wyatt omgrupperade sina mannar. Belly-GÄNGET hade plonkers men var nu omringat.
- Belly the Kid, ge upp! skrek Wyatt Storm med myndig stämma. Du har inte en chans. Ni är omringade.
Storms män spände med ett utdraget kluckande sina vapen, för att understryka allvaret. Solen låg het. Det var hög middagstid.
- Jag har ett förslag, fortsatte Wyatt. Kom ut där från OK MacKen, så tar jag med mig Virgin, Doc och så har vi en skjut-ut.
- Fast de där flyktiga ögonblicken är just det!! svarade Belly. Flyktiga!! Ack!! Så sedan, när man om fem dagar upptäcker att man fattat fel beslut, sitter man där överhöljd av tjugosju års skam i stället!! Wow, liksom!! Way to go!!
- Vad tusan babblar karln om? Det låter som rena grekiskan. Har han inte nyktrat till än?
- Det och solsting, sade Wyatt. Men jag uppfattar det där som ett ja till mitt förslag. Virgin och Doc, gör er redo! Kom ut då Belly och ni andra lågliv!
- Måste se till att diligenserna står ordentligt uppradade och att välkomstkommittén med hela delstatsregeringen och alla våra främsta gunmen är på plats, inför det första av de väldiga evenemang - en gigantisk fest till Athens, Georgias, ära- som inleder en månads festivitas, som avslutas med en lyxkryssning världen runt på det enorma kryssningsfartyget Titanic!! Vem som betalar!!? Äsch, no problem!! Vi har redan svindlat av alla sina pengar, och är så chockartat, osannolikt rika och berömda att vi pröjsar själva faktiskt!!
Wyatt var på sin vakt. Antingen var detta rabblande av galenskap, Bellys sedvanliga megalomani, eller så var det en krigslist. De utvalda för duellen vid OK MacKen gjorde sig redo. Doc spände sin plonker. Wyatt och Virgin kollade sina zapguns.
Långsamt klev några skuggor ut ur OK MacKens innandöme. Wyatts män rörde sig långsamt framåt. Det enda som kunde höras i stillheten var en tyst bris och hemglassdilligensen ett par kvarter bort. Det kastrade lätt i gruset när någon tog ett steg. Det var spännande cowboys.
Plötsligt. En rörelse. En hel serie snabba rörelser. SWOSH! CRACK! SEFF! Salvor som avfyrades. KA-BLUFF. Detta korta ögonblick skulle under åren spelas upp i ultrarapid i Wyatts inre.
När dammet skingrat sig låg Belly-gänget oskadliggjorda i den snustorra sanden.
- Det gick lättare än jag trodde, sade Virgin. Jag kände hur någon försökte träffa mig, men det var ett blankskott.
- Och jag fick en plonkerpil i pannan, sade Doc, men den fastnade inte, så den var ofarligt.
- Men våra vapen var nyladdade och skarpa, sade Wyatt. Det gick precis som jag räknat med.
- Vad i all världen hade du räknat med, sade Virgin medan de petade på de utslagna kropparna med sina tåspetsar.
- Det hela var enkelt, sade Wyatt. Belly-gänget hade bara spånken och ingen riktig ammunition. De hade varit på Sad & Macabre hela natten, och där finns ingen ammunition. De måste fylla sina zapguns med whisky, men att skjuta whisky på en cowboy ger ingen effekt. Det är *vatten* vi inte tål! Och så räknade jag med solen...
Solen hade nu passerat zenit men gassade fortfarande obarmhärtigt.
- Whisky i deras zapguns började nu avdunsta i hettan. Spånken har lägre kokpunkt. Och de hade inget vatten att blöta spetsarna på plonkerpilarna med, så de blev ofarliga. Belly-gänget var helt enkelt chanslösa. Nu blir det inga mer fanfondsbedrägerier mot allt hederligt folk i Fandom Creek.
Wyatts män tog sig in i Laissez Faire Banque och säkrade mer dokumentation om fondsvindleriet. De gjorde listor och gav tillbaka pengarna till de tacksamma invånarna i Fandom Creek. Först framemot kvällningen red Wyatt och hans män hemåt. Cowboys skall ju rida bort mot solnedgången. Man ville inte svika traditionerna. Belly och hans skurkgäng hade försökt svindla och bedra de hederliga Fandom-invånarna, men fått sitt straff. Plötsligt kom Wyatt att tänka på en sak till.
- Du Doc, sade Wyatt. Ytterligare en sak var till vår fördel i striden vid OK MacKen.
- Du menar, förutom att vi hade rätten på vår sida, och att man skall klämma åt skurkar och bedragare?
- Du kanske noterade hur förvirrade de var, särskilt Belly själv. Hans ointelligenta rabblanden, till exempel. Han var inte bara full som en kaja, utan drabbats av supersolsting. Du förstår, de blev överhettade. De hade inget att fläkta sig med, för i det där fake-gänget fanns inte en enda real fan.